Den här boken börjar med en av de mest otäck misshandelsscener jag lyssnat på. Författaren beskriver den så att varje slag och varje glopord gör ont hjärtat på mig. Allt slutar med att Patrik ligger död med en sax i bröstet. Sophia ringer själv 112 och anmäler vad hon gjort.

Sophia är själv svårt misshandlad och hon förs till sjukhus och blir samtidigt misstänkt för dråp på din sambo.

Mats Ljunggren som vi fick lära känna i Ingen ond man får det här fallet på sitt bord. Han, hans erfarna poliser och vi lyssnare får sen följa Sophias liv fram till den ödesdigra kvällen. Ett liv med Patrik som kantats av misshandel, hot och förnedring. Så att hennes skador och det som har hänt tidigare är grund för att hon har agerat i självförsvar är det ingen som tvekar på. Men Mats och hans kollegor misstänker att det inte gått till riktigt som Sophia berättat.

Det är klart att man vill veta sanningen i en spänningsroman som denna och det är det som hela dramaturgin byggs upp kring. Samtidigt är det helt ointressant. Nej inte ur ett juridiskt perspektiv, men ur ett mänskligt.

Det här är verkligen en bok som berör. Jag känner så starkt för Sophia, hennes helvete som hon inte vet hur hon ska ta sig ur. Hur hon anpassar sig och täcker upp, hur hon ljuger och sminkar över. Men jag känner också för hennes bror som inte vill något hellre än att hjälpa henne men når inte fram. Det är med en stor klump i bröstet man lägger ifrån sig den här boken, samtidigt så kommer den finnas kvar. Jag har som människa väldigt svårt att förstå Patriks beteende, men samtidigt förstår jag inte drivkraften hos massmördare jag lyssnar på heller. Skillnaden är att vårt samhälle består av betydligt fler Patrikar än massmördare vilket skrämmer mig.

När ingen ser är en lika hemsk som viktig bok. Leif Appelgren beskriver kvinnomisshandel på ett sätt som skär i hjärtat. Välskrivet och berörande, det blir en stark fyra i betyg.